En sån där natt...

Vi hade inte ens gått och lagt oss när Dosi grät. Hon hade kissat i sängen. Vi duschade, bytte och tröstade och hon somnade om, vi hann också somna, men inte särskilt länge innan ropen kallade igen. Denna gång var det värre, för Dosi hade kräkts. Hon gör det ibland när hon hostar så jag hoppades att det var så nu, men vi tog ändå med oss en skål i sängen. Den behövdes. Det blev en sån där natt som aldrig tar slut. Fast det gjorde den ju till slut och nu har jag och Hansi varit och köpt de sista julklapparna. Puffens julklappar råkade följa med till Uman, men det visade sig vara lika bra för den nya uppsättningen blev bättre och jag och Hansi fick en trevlig tur på stan tillsammans. Vi har haft lite krokar ute hos grannarna för att kanske kunna byta tomte om det nu skulle vara så att någon har en passande dräkt, men med magsjuka i huset kände vi att vår popularitet i kvarteret riskerade att sjunka drastiskt om tomten i stället för en barnakram skulle få en kaskadspya i skägget. Därför har vi nu också inhandlat en röd dräkt och en mystisk mask. Det enda som nu måste beslutas är vem som ska gå och köpa tidningen i morgon, mamma eller pappa eller kanske farbror Bobber?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0