Golliga ongar
Hansi och Dosi fick följa med mig till skolan idag och ha lektion. Det är ju vår lediga dag, men saker måste bli klara, så...
Vi hade faktiskt kul, de ritade, klippte, lekte med Pippihuset, byggde koja och trädde pärlhalsband (hur länge var vi där egentligen?) assisterade av olika stora barn och jag pysslade på med mitt. När vi hade stängt butiken så gick vi till matsalen och åt lunch, nästan som att gå på rrrrrrrresturrrrrrrrang faktiskt, fast julkorv. Vi fick sällskap av en kollega som åt snabbare än vi och när hon gått blev Hansi bekymrad när hon såg horder av barn komma in och sätta sig vid andra bord än just vårt.
-Mamma, är de rädda för dig, undrade hon försiktigt, eller är du lite blyg?
Annars var hon väldigt nöjd med besöket och pöste av stolthet (ikapp med mig förstås) när alla stora barn sa "Vad gulliga dom är!!!!!!"
-Alla tycker jag är gollig på din skola, var hennes kommentar när vi äntligen lyckats ta oss därifrån. Dosi var också mycket nöjd med att ha fått hjälp att sortera pärlor av stora snälla tjejer.
Sen tog vi bussen till stan och handlade julklappar. Hansi och Dosi var vansinnigt besvikna att jag inte köpte något till dem. Ha ha, trodde dom ja!
Förresten tror jag att Hansi har fel, ingen är rädd för mig! Eller?
Vi hade faktiskt kul, de ritade, klippte, lekte med Pippihuset, byggde koja och trädde pärlhalsband (hur länge var vi där egentligen?) assisterade av olika stora barn och jag pysslade på med mitt. När vi hade stängt butiken så gick vi till matsalen och åt lunch, nästan som att gå på rrrrrrrresturrrrrrrrang faktiskt, fast julkorv. Vi fick sällskap av en kollega som åt snabbare än vi och när hon gått blev Hansi bekymrad när hon såg horder av barn komma in och sätta sig vid andra bord än just vårt.
-Mamma, är de rädda för dig, undrade hon försiktigt, eller är du lite blyg?
Annars var hon väldigt nöjd med besöket och pöste av stolthet (ikapp med mig förstås) när alla stora barn sa "Vad gulliga dom är!!!!!!"
-Alla tycker jag är gollig på din skola, var hennes kommentar när vi äntligen lyckats ta oss därifrån. Dosi var också mycket nöjd med att ha fått hjälp att sortera pärlor av stora snälla tjejer.
Sen tog vi bussen till stan och handlade julklappar. Hansi och Dosi var vansinnigt besvikna att jag inte köpte något till dem. Ha ha, trodde dom ja!
Förresten tror jag att Hansi har fel, ingen är rädd för mig! Eller?
Kommentarer
Postat av: elisabeth
sinkeluren, du är gollig! du har så golliga ungar och det gnager på min ungdoms själ att vi inte ses något till jul, och jo, förmodligen är det någon som är rädd för dej, du är ju trotts allt lärare!;-)
Trackback
