jag har levlat!

Sjukdomen slår hårt mot Hansi och Dosi och innebär även en del kräks. Idag hade Hansi lite välförtjänt tid i mammafamnen som mest varit ockuperad av Dosi (som varit sjukast) under dagen. Nu satt hon äntligen i mitt knä, men Dosi vädrade (och vägrade) konkurrens och ville också hoppa upp. När hon inte fick det släppte hon lös Lovisilskan och började skrika. 

Jag framhärdade, det var verkligen Hansis tur, och Dosi skrek ilsket till hon började hosta och hostade sedan tills hon började kräkas. Jag hade fortfarande Hansi i knät men lyckades med ett smidigt enhandsgrepp rikta spyan så att den hamnade på en tallrik genom att låta den åka rutchkana på lite toapapper. Jag steg minst en level i mammapraktika på kuppen, tidigare har jag bara fångat dem i händerna vilket verkligen inte är att rekomendera när man sedan ska klappa om och trösta barnet. Nu måste jag bara hitta på ett passande namn för min fräna mammahjälte. Supersnoriga spyzorra kanske?

(Och ja, den stackars kräkerskan fick lite mammalöv hon med om någon var orolig!)

Nu hostas det i kör här och vi har just omgrupperat, pappan är också en superhjälte och tar golvplats i hostrummet i natt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0