sinkeluren

Jag skriver huttrande med stela fingrar. Vad har egentligen hänt med värmen nere i källaren? Jag och Jox som husägare har inte mycket koll, vi håller tummarna, hoppas och frågar de som vet. Nu har ändå pappa varit här och luftat elementen och han har ju koll men det är ändå kallt. Vad kan det bero på pappa?

Ikeabesöket idag kan sammanfattas som ett strålande fiasko. Vi började starkt, höll ångan uppe när lekrummet var fullt, traskade igenom halva, kollade på garderobshyllor, plockade på oss lite smågrejer, spontanköpte inget stort (bravo, det var nära att vi kom hem med en jättehylla som inte hade gått in i vårt badrum) åt lunch på rrrrrrrrrrresturrrrrrrrrrang. Det gick fantastiskt bra, ingen hängde knäveck i räcket och alla njöt av maten. När Dosi blev bajsnödig började jag längta efter Joxen. Det är ofelbart så att halvvägs genom en måltid ute blir någon bajsnödig. Vi lämnade maten, gick på toa, inget bajs, gick och åt glasspinne. Efter glassen vände det.

Jag skulle köpa hyllor till våra garderober och hade bara med mig ögonmåttet. Det stämde inte med något hyllmått, allt såg fel ut. Alla barn less och efter att ha frågat mig fram kom jag fram till att vårt mått inte stämmer med Ikeas mått, det måste vara så. Barnen mera less. Jag började  fundera vem som skulle ringas när jag segnat ihop med hjärtinfarkt. Ångrade att jag chattat med Bettet inatt stället för att sova. Bollhavet fortfarande fullt. Vi åkte hem istället med två toaborstar men inga hyllor.

Nu har jag och Dosi tagit en tupplur i soffan. Det finns inget bättre än att tupplura med små varma gosiga barn, somna mitt i en puss och sedan ligga med en liten klump på armen. Det är mitt bästa. Sedan nådde Petter och hans fyra getter nya höjder, man kan tro att den inte kan bli bättre men när Dosi läser med sina kraftiga rrrrr, "Han varrrrr starrrrrkarrre än två..." så blev den faktiskt det.