Dolda felet
När vi flyttade till röda hästen påtalade de samvetsgranna säljarna allt som var värt att veta om huset -trodde vi. Vi frågade om det bodde många barn i grannskapet och det trodde de inte, men de berättade ivrigt att grannarna mittemot var otroooooooligt trevliga, hjälpsamma utan att vara påflugna. Well, vad de inte berättade var att grannen till höger var desto mer sällskapssjuk och älskar barn nästan lika mycket som sprit och arga hundar. Kanske vill hon bara ha lite sällskap av våra barn, kanske vill hon äta dem till middag, det är lite oklart men inte helt tryggt och vi har nu genom några års enträget duckande av inviter lyckats åstadkomma en lätt irriterad tillvaro av artigt hälsande och inte mycket mer.
När Jox idag promenerade hem tillsammans med Puffen mötte han Dolda Felet och den hjälpsamma icke påflugna som stod och diskuterade på trottoaren. Han hälsade (artigt) men fick inte någon vidare respons. Han hälsade igen och Dolda Felet utbrast:
-Jaså, var det du? Jag kände inte igen dig, du har blivit så rund.
Jox blängde (artigt) tror jag, jag var inte med och såg det, men det verkar väl vara en rimlig reaktion, varpå Dolda Felet ondskefullt skrockade (återigen ett antagande, när Jox återberättade lät det så):
-Du har verkligen blivit rund, du borde nog cykla mer.
Dolda Felet! Något säljaren undanhåller från köparen, tur att vi gillar vårt hus.
Kommentarer
Trackback
