Hur tänkte jag nu då?

Sportlov, sportlovsförkylning. Klart den kom, tjejerna har hostat hela veckan och nu är det min tur. Men det är ok, den är ganska snäll än så länge, men mina sportlovsplaner är lätt förändrade. Hansi och Dosi har inte gått på dagis en dag för att jag ska få dyka ner i rättningshögen. Det får bli en annan gång oklart när, men snart. Däremot har jag börjat måla deras rum som planerat (prioriteringarna, är de rätt eller fel, jag vet inte?). Nu sitter jag och undrar hur jag tänkte. I teorin verkar det ju enkelt och bra, töm ett rum på möbler, rulla ut papp, sysselsätt barnen på annat håll och måla loss. I verkligheten rymdes inte riktigt möblerna någon annanstans än mitt i rummet, bokhyllan står kvar, den har jag liksom målat runt. Tjejerna ville vara med och måla och det fick de. De var duktiga, men det var lite krångligt. Vi lånade in ett extra barn, för flinka små barnarmar målar ju så bra.
Jag känner att jag har fastnat lite nu, sportlovsförkylningen gör sig påmind. Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det här nu. Jag tror jag ska försöka flytta på den där bokhyllan, men först lite kaffe. Det är lösningen på allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0