sinkeluren

När jag fått på brudarna kläderna ringde Joxen och sa att Puffen inte var på skolan utan hade gått med fritids, så jag gick dit för att hämta henne. De hade inte hunnit dit ännu så jag väntade en stund tills barnen började dyka upp. En efter en av Puffens kompisar, men ingen Puff.

"Vad gör ni här?" undrade hennes kompisar. "Puffen väntar ju på skolan."

Jag blev en aning upprörd och frågade lite operaaktigt ledaren om hon sett Puffen.

"Nej, hade inte någon hämtat henne? Hon ska väl inte hit på torsdagar."

Det har hon rätt i, men var är Puffen?

Jag ringer till Joxen som har hunnit hem igen och han får sätta sig i bilen och köra till skolan. Ingen Puff där heller. Fritidsfröken vet inte var hon är. Hon är inte på skolgården. Joxen letar och letar tills han ser en liten figur som sorgset vandrar på trottoaren mot skolan. Det är Puffen. När fritids kom och hämtade hennes kompisar och vi inte var där bestämde hon sig för att gå hem själv. När hon kom hem var inte vi hemma, så då gick hon tillbaka till skolan igen. Hon var ledsen.

Nu kan man ju fråga sig om vi var sena till skolan? På brevet vi fick hem stod det att dagen slutar 13.30, 13.30 var Joxen där. Och samtidigt, spelar det någon roll? Hon går i ettan, skolan måste ju ha koll på var hon är tills ansvaret överlåts på någon annan person. Vem som helst hade kunnat hämta henne, hon hade kunnat gå precis var som helst. Ingen hade någon koll. Jag ska säga att jag vrålar svordomar inombords. Joxen tycker inte att jag ska mejla eller ringa till skolan just nu.

Jag är väldigt glad att Joxen var hemma idag, det hade varit hemskt att flänga runt i vårt område med Hansi o Dosi och leta efter Puffen. Gladast är jag ju förstås att även om Puffen var borta, så visste i alla fall hon var hon var och att vi hittade igen henne. Men jag är jävulskt förbannad. Men behärskat.