curling-vm
Jag har precis kommit hem från curling-vm, eller just ja, det var visst barngympa, men sak samma. Överallt gråtande barn som springer till pappa som förtvivlat ringer mamma på mobilen. Och så mina coola förortsbrudar. Inga tårar, inget gnäll. Hansi kom ut med ett blåmärke på hakan när passet var över, men hon var hård. Dosi har varit mycket sammanbiten de två gånger hon har varit där, det är ju så svåååårt med kullerbyttor. Innan vi gick till gympan hade hon funderingar på om hon inte skulle hoppa av, men hon gick ändå. I förorten lägger vi inte ner.
Trots blåmärket på hakan var de väldigt nöjda efteråt. Dosi hade lärt sig göra kullerbyttor! Vilken lycka! Till slut lyckades det. Vilken tur att hon fortsatte!
Men Hansi sa:
-Vi är bara med vår kompis Moa när vi är på gympan. Vet du varför?
-Nej?
-Vi är rädda för de andra barnen.
Jag förstår inte riktigt vad de är rädda för. Däremot tror jag att vissa av barnen på gympan är lite rädda för mig. Jag råkade nämligen sätta mig på ett idag. Ett litet barn som var så pyttigt att jag inte såg det.
Kommentarer
Postat av: Anonym
sara, jag tycker att du ska börja skriva krönikor för tidningen mama, läser du den fortfarande? har de inga skrivtävlingar? du skriver ju lika roligt som martina haag, och hon har väl slutat?se där, jag tycker att det var roligt att läsa om hennes familjebestyr, alltså är jag helt opartisk.
Trackback
