puttermys
Puffen myser och puttrar runt. Hon vill inte ens åka hem till kompisar, vi spelar spel och hon har lärt sig göra pärlvävar. Det tyckte hon var väldigt kul och har börjat på sitt andra armband. Tack för namnsdagspresenten mormor!
Jag har varit man
Jag inser att förr i tiden, före barn, var jag mannen i vårt förhållande. Jag kommer ihåg när jag och Joxen flyttade ihop och köpte en ny stor dubbelsäng med extratjock bäddmadrass. Jag var så nöjd med den sängen den var stor, den var skön och den behövde aldrig bäddas, Den extratjocka bäddmadrassen höll lakanen så bra. Det var i alla fall vad jag trodde tills jag en dag ett halvår senare glatt delade med mig av mina tankar med Jox. "Det är inte bäddmadrassen som håller lakanen, det är jag som bäddar...." Jaha ja.
Efter att barnen kommit och efter många diskussioner med Joxen om vem som gör vad och hur ofta har jag lärt mig både vad som ska göras och att prioritera. Städtröskeln är hög, jag förstår faktiskt inte författarens nojor vad gäller ostädat hem och icke färgmatchade barn. Vad gäller gåbortspresent vill jag citera Zlatan "Vadå present, hon får ju Zlatan!" (Vi är ju inte bortbjudna så ofta heller att det är ett stort problem. Hoppas det inte är orsak och verkan.)
Vissa saker är dock kusligt mitt i prick, som kapitlet om de borttappade solglasögonen och vilka förväntningar som ställs på mamman respektive pappan.
Jag är inte man längre, men jag är väldigt glad att ha varit det. Jag är glad att jag inte lider när det knastrar under strumporna på köksgolvet eller när hallen ser ut som en spya av barnkläder. Då är jag glad att jag kan ta på mig mina manliga solglasögon och bestämma mig för att ta hand om det när det finns tid och ork. Och jag är glad att jag har en man som inte behöver instruktioner för hur ett hem ska skötas.
bättre tider
jag har levlat!
Sjukdomen slår hårt mot Hansi och Dosi och innebär även en del kräks. Idag hade Hansi lite välförtjänt tid i mammafamnen som mest varit ockuperad av Dosi (som varit sjukast) under dagen. Nu satt hon äntligen i mitt knä, men Dosi vädrade (och vägrade) konkurrens och ville också hoppa upp. När hon inte fick det släppte hon lös Lovisilskan och började skrika.
Jag framhärdade, det var verkligen Hansis tur, och Dosi skrek ilsket till hon började hosta och hostade sedan tills hon började kräkas. Jag hade fortfarande Hansi i knät men lyckades med ett smidigt enhandsgrepp rikta spyan så att den hamnade på en tallrik genom att låta den åka rutchkana på lite toapapper. Jag steg minst en level i mammapraktika på kuppen, tidigare har jag bara fångat dem i händerna vilket verkligen inte är att rekomendera när man sedan ska klappa om och trösta barnet. Nu måste jag bara hitta på ett passande namn för min fräna mammahjälte. Supersnoriga spyzorra kanske?
(Och ja, den stackars kräkerskan fick lite mammalöv hon med om någon var orolig!)
Nu hostas det i kör här och vi har just omgrupperat, pappan är också en superhjälte och tar golvplats i hostrummet i natt.
spel (jag får..)
bästa julklappen
Tomten var spännande tyckte speciellt de små tjejerna, Hansi flög fram för att öppna dörren men vågade inte riktigt hela vägen och Dosi stod och tryckte på säkert avstånd med en mammabuffert mellan sig och den läskiga skäggiga farbrorn. Puffen trodde inte riktigt att tomten var på riktigt, för hon såg att han hade mask för ansiktet. Jag ljög på självaste julafton och sa att det var för att han inte skulle bli igenkänd när han handlade mjölk på ICA. Hon blev inte övertygad.
Annars har julafton gått i sjukdomens tecken, alla tjejer har sovit mest hela dagen och speciellt Dosi har haft hög feber. Hansi och Puffen har inte varit febriga men trötta och hängiga. Vi har hunnit med några julspyor (tomten klarade sig) och julmaten var totalt bortkastad på ungefär hälften av familjen. Vi tröstar oss med att jullovet är långt och att vi hinner leka med alla julklappar, spela spel, titta på julklappsfilmer, läsa julklappsböcker, äta julgodis och titta på fina julduken i ungefär två veckor till.
God jul!
-Aj, aj, aj!
Jag sprang dit för att se vad som hänt.
-Aj, jag stoppade pilen i näsan och den fastnade och det gjorde ooooooooont!
-Jag har inte stoppat någon pil i näsan! förkunnade hennes syster. Jag sa att hon skulle dra ut den.
Hansis ena näsborre var lite svullen, det syntes tydligt var hon hade proppat in pilen (inte en vass, utan en leksakspil med metallspets, en mycket uppskattad julklapp från morbror Bjao innan den hamnade i näsan.)
Hansi har även provat att proppa näsan ful med ädelost, så jag hoppas att hon har förstått att näsan kan man peta i med fingrar, men inte så mycket mer.
Nu ska jag och Puffen skriva hemliga lappar som leder till en julklapp vi gjort till småsyrrorna.
En sån där natt...
Ny frisyr
Jag smet iväg och klippte mig imorse. I oktober såg jag en bild på en lugg med tillhörande Sienna Miller och den visade jag för frisören som klippte av en dm hår därbak och lite mer framtill.
När jag kom hem såg Puffen enormt skeptisk ut och när jag frågade vad hon tyckte svarade hon något diplomatiskt men kom slutligen fram till betyget stjärna.
Joxen gillade däremot. Han såg inte Sienna, men däremot Fångad av en stormvindCarola.
Dagens Dosi
-Sover ni?
-Inte Hanna, hon är vaken! ropade Dosi tillbaka.
Saknar
Vi hade lite otur, först var Hansi sjuk och jag ibörjanavlovetmedvetslös och sedan blev mamma sjuk och hade hög feber, men pappa hann ialla fall spöa oss i Chikago ett par gånger.
Stora ting har skett här i röda hästen, både Hansi och Dosi är helt blöjfria! Dosi skulle börja var det meningen, eftersom hansi var sjuk, men så glömde jag sätta på Hansi blöja på kvällen och ingen kissade i sängen, så nu är det över.
Får
Ikväll var det julspel på Puffens fritids. Barnen var kvar hela dagen och klockan 18.00 bänkade sig förväntasfulla föräldrar och syskon för att titta. Puffen var lite nervös imorse, men det märktes inte när hon kom upp på scenen. Hon och tre andra barn var får, världens sötaste små får som satt på knä längst fram på scenen. De andra förskolebarnen var folk. Puffen var nöjd med att vara får, de hade inte så mycket att säga och det tyckte hon var skönt.
Nu ska jag sova och drömma om ett litet får med puffiga kinder och glada ögon.
Golliga ongar
Vi hade faktiskt kul, de ritade, klippte, lekte med Pippihuset, byggde koja och trädde pärlhalsband (hur länge var vi där egentligen?) assisterade av olika stora barn och jag pysslade på med mitt. När vi hade stängt butiken så gick vi till matsalen och åt lunch, nästan som att gå på rrrrrrrresturrrrrrrrang faktiskt, fast julkorv. Vi fick sällskap av en kollega som åt snabbare än vi och när hon gått blev Hansi bekymrad när hon såg horder av barn komma in och sätta sig vid andra bord än just vårt.
-Mamma, är de rädda för dig, undrade hon försiktigt, eller är du lite blyg?
Annars var hon väldigt nöjd med besöket och pöste av stolthet (ikapp med mig förstås) när alla stora barn sa "Vad gulliga dom är!!!!!!"
-Alla tycker jag är gollig på din skola, var hennes kommentar när vi äntligen lyckats ta oss därifrån. Dosi var också mycket nöjd med att ha fått hjälp att sortera pärlor av stora snälla tjejer.
Sen tog vi bussen till stan och handlade julklappar. Hansi och Dosi var vansinnigt besvikna att jag inte köpte något till dem. Ha ha, trodde dom ja!
Förresten tror jag att Hansi har fel, ingen är rädd för mig! Eller?
Julbordet
Jag undrar vilken sorts heroin de har i köttbullarna egentligen. Köttbullar med makaroner är den enda rätt som alla tre tjejer älskar, alltid. Men det ska vara köpebullar, hemgjorda är lite äckliga. Vad har de i dem? Vad är det som gör dem så fantastiskt goda? Det måste vara något som är otroligt beroendeframkallande hos barn. Det kanske är dags att köpa "Den hemlige kocken" och lära sig vad maten egentligen innehåller.
Lucia
Tillbaka
Skilsmässa
-Hur ska vi göra om ni skiljer er?
-Men vi ska inte skilja oss.
Puffen ser inte övertygad ut och tillägger hoppfullt:
-Men OM! Då kan vi väl göra så att jag och Hansi och Dosi inte bor på samma ställe samtidigt.
Det verkar som att någon i familjen behöver lite mer egentid med sina föräldrar.
Tydligen är skilsmässor något som diskuteras i förskoleklasserna. Fru Rubertson berättade att hennes dotter, i samma ålder som Puffen, hade haft en kompis hemma när frun och hennes man började diskutera något de var oense om.
-Så lät min mamma och pappa också, sedan fick jag flytta, suckade lilla kompisen.
Imorgon bär det av norrut, hela familjen. Och Puffen kom faktiskt på att hon nog skulle sakna Hansi och Dosi ibland om de inte bodde på samma ställe.
Julpyssel
choklad
Dagens visa
Dagens middag: nattsvart kryss, jag fick en vision som inte höll måttet.
Dagens flin: Hansi och Dosi kvittrar glatt till dagismamma: "Vad fina tänder du har." De verkar se fram emot tonårens tandställningar.
Dagens matte: 11 dagar till jullov.
Dagens middag
Puffen: Stjärna, det var ganska gott.
Dosi: Hjärta för potatisen och stjärna för köttet, men hon föredrar gröt.
Hansi: Hjärta för köttet och stjärna på gränsen mot kryss för potatisen.
Jag: Dubbelhjärta
Joxen: Stjärna (ett ytterst självkritiskt betyg från kocken himself).
Dagens måltid var ugnsstekt kött med potatis, palsternacka och morot även de tillagade i ugn med lagerblad, vitlök och grejer och Karl-Johansvampsås.
Dubbelhjärta till både maten och Jox!
kreativt tänkande
Nu har jag sovit ordentligt och dessutom varit ute och gungat istället för bara ligga och gnälla i fosterställning, så nu har hjärnan börjat fungera ordentligt igen. Lösning på luciaproblem:
-Farmor kommer och agerar publik och filmar.
-Farbror Bobber kommer
-Jag kastar om lite i mitt schema, byter plats på sovmorgon och sista lektion och hoppas att alla elever är ok med det, slutar 14.50, kör rally till dagis och hinner förhoppningsvis se luciatåget live och inte bara på film.
Smart!
För att stävja sockerdrickan i kroppen har jag jobbat igenom lite av det som behöver göras i veckan och känner mig därmed lite lugnare. Jag har fått in så många fina arbeten av mina superduktiga elever och det var en ytterst krävande uppgift. De har bl a skrivit mycket tänkvärda regler om barnuppfostran utifrån texter de läst. Jag ska läsa och lära.
lullelussirussibullar
Advent kräver saffransbröd till frukost, så igår bakade vi loss, fyra barn (vi hade ett lånebarn) och en mamma. Mamman fick inte så mycket deg, utan fick mest övervaka och heja på. Puffen bakade lullebullar, Hansi lussebröd och Dosi hävdade bestämt att det hette russibullar.
När kvällen kom hade tjejerna enats om att Puffen skulle sova i Hansis och Dosis rum. Jag och Joxen tyckte det var bäst att hon sov påen madrass på golvet, Hansi och Puffen ville sova i samma säng. Detta blev otroligt spännande för Hasi som inte kunde somna. Puffen la sig sist och somnade först, Dosi slumrade in strax efter men Hansi höll ställningarna och sprang ideligen upp och satte igång deras Bamsecd.
Efter en stund vaknade Puffen och kröp ner i Hansis säng och somnade där. Hansi fortsatte att vara vaken och var omåttligt stolt att ha en storasyster i sin säng. Hon kunde helt enkelt inte sova. Om hon somnade, vem skulle då passa cd-spelaren? Dessutom ville hon läsa för den sovande Puffen. Det slutade med att Joxen fick lägga sig på madrassen avsedd för Puffen och som vanligen återfinns i vår gamla spjälsäng. När jag vaknade i morse sov Puffen på min arm, så man kan säga att experimentet inte fick det resultat vi hoppats på, dvs en barnfri säng med två vuxna människor.
Hansi tyckte att det hade varit mysigt men trångt med Puffen i sin säng, så ikväll blir det andra bullar. Russi eller Lussi eller bara Lulle? Vi får se!
Namn
Namnet Sinkeluren är helt och hållet Hansis påhitt. Hon är väldigt bra på att komma på namn.I somras hette jag helt plötsligt Idemoj och nu i höstas ropade plötsligt alla tjejer på Sinkeluren och det var tydligen jag.
Dosi är lite känslig vad gäller namn, man får inte kalla henne vad som helst. Jag tror det började när en fröken på hennes dagis började kalla henne Lollo. Jag asocierar Lollo med tjejer i rökruta och ville inte att det skulle fastna så vi pratade lite om vad vi heter och vad vi kallas och det tog skruv för omman försöker kalla henne något anat än hennes namn eller hennes hemmasmeknamn vrålar hon argt: "Jag heter faktiskt LOOOOOVIIIIIIIIISA" Lovis, Dosi och Lola går bra, men allt annat stöter på patrull.
Och gud nåde oss när vi hittade på alla barnen historier och rimmade hennes namn på fisa. Tjejen har integritet och hög röst.
morr
Hon är så känslig för hunger den stackars lilla filuren och eftersom det var fredag åkte vi och köpte pizza. På gammbloggen (sinkeluren.blogspot.com) har jag beskrivit Hansis och Dosis matvanor, en glufsar proteiner och den andra kolhydrater. Samma mönster gäller pizza, Hansi äter mitten och Dosi gnager på kanterna. Idag gjorde de en systerlig uppdelning av sina bitar och lyckades tillsammans äta sig till efterrätten: rosa klubba.
Puffen sa i bilen: "Mamma, jag tror jag är lite konstig...."
(Oj då, vad har nu hänt?)
"Hemma älskar jag att leka med Barbie, men på Fritids så har de ett dockhus och där vill jag inte alls leka....Det är lite konstigt tycker jag. Undrar vad det beror på?"
Nu sover alla barn, den konstiga, den gnälliga och den glada.
Jobbar alla föräldrar på bank?
Som grädde på moset meddelade dagisfröken att luciafirandet äger rum måndag den 15 kl. 15.00. Så bra, då börjar min sista lektion! Jag vill ju se Hansi och Dosi stå och spreta med fingrarna och sjunga en sockerbagare och de vill ju att jag ska vara där. Kan jag ta ledigt igen? Jag stirrade surt på fröken och övervägde mina chanser att få dem att byta tid, kväll, tidig morgon, en timme senare, men insåg att det inte hade så stora chanser att lyckas. Så jag teg och stirrade och teg och stirrade och det blev lite dålig stämning så vi hämtade Puffen istället på fritids och åkte hem.
Men vad jobbar alla föräldrar med och hur lyckas de hämta så tidigt?
