Förlorad dag
Idag har vi inte gjort något vettigt över huvud taget. Hansi vaknade till och kräktes ännu en gång inatt, jag lyfte upp henne och vi hann halvvägs till toaletten. Alltid något. Hon har varit hängig mest hela dagen, Dosi har varit uttråkad, Puffen har varit hos kompisar, Jox har varit trött och jag har mest bara såsat runt. De flesta av oss är fortfarande i pyamas och jag luktar LAN om man med det menar svettig tonårspojke.
Vi har i alla fall haft vårt veckomöte, veckans bästa var enligt Hansi att kramas med mamma. Kramandet har verkligen varit en höjdare, så dagen har ju haft en del höjdpunkter trots allt. Vi har pratat kärlek, vem man är kär i och om man kan berätta det för personen i fråga eller till någon alls. Därom råder det delade meningar.
Ikväll ska vi kolla på mannen under trappan, om vi vågar. Vi kommer nog inte att ha något barn i trappan ikväll, Hansi är för sjuk för bus.
Sprit
Jag har för övrigt tvättat vår toalett med läkarsprit för att förhindra vidare smittspridning. Hansi har just vaknat och fått lov att krypa ner i min säng. Det får man när man är sjuk.
Sje-ljudet
Dosi har ett mycket stort ordförråd och artikulerar för det mesta väldigt tydligt, men hon har lite svårt med sje-ljudet. Det har Puffen noterat.
-Dosi, säg sjukhus.
-Sukhus.
-Nej, SJUUUUUUKHUS, sa Puffen storasysterligt undervisande.
-Suuuuukhus, försökte Dosi igen.
-Prova att bara säga sch....
-Ssssss, sssssss, ssssss
-Ja ja, du lär dig nog snart, sa Puffen tröstande. Hoppas jag verkligen.....tillade hon mumlande.
LAN
Jag har nyss avslutat Lanet. Vi var tre person med våra macar, joltcola och chips. Vi luktade dock lite för gott för att riktigt vara Lanare, men det kan man kanske bortse ifrån.
Det var mycket nära att hela kvällen gick om intet, stackars lilla Hansi kräktes en timme innan datanördarna skulle komma. Som den erfarna mamma jag är kunde jag dock snabbt avgöra att det inte rörde sig om magsjuka och efter en dos alvedon var hon pigg igen och intag av både middag och lördagsgodis måste stärka min diagnos. Jag tror att hon har samma som Puffen hade förra helgen, en snabbt övergående feber. Vår termometer kan inte fungera särskilt bra, för jag tog tempen på henne och den visade ingen feber. När jag var sjuk tog jag tempen på mig och då hade jag 34 grader. Hansi hade 36 och jag undrar hur många grader man ska lägga på för att det ska bli rätt? Alla tjejer har sovit gott hela kvällen, så de verkar må ganska bra nu.
hänvisning:
Två nya mobila inlägg råkade hamna på gamla bloggen: www.sinkeluren.blogspot.com.
Mannen under trappan
Hansi skulle skrämma Joxen idag. Hon knackade och knackade. Sedan lyssnade hon koncentrerat. Däremellan fnissade hon och gjorde tummen upp till mig. Joxen hävdar att han inte blev rädd. Det blev jag.
curling-vm
Jag har precis kommit hem från curling-vm, eller just ja, det var visst barngympa, men sak samma. Överallt gråtande barn som springer till pappa som förtvivlat ringer mamma på mobilen. Och så mina coola förortsbrudar. Inga tårar, inget gnäll. Hansi kom ut med ett blåmärke på hakan när passet var över, men hon var hård. Dosi har varit mycket sammanbiten de två gånger hon har varit där, det är ju så svåååårt med kullerbyttor. Innan vi gick till gympan hade hon funderingar på om hon inte skulle hoppa av, men hon gick ändå. I förorten lägger vi inte ner.
Trots blåmärket på hakan var de väldigt nöjda efteråt. Dosi hade lärt sig göra kullerbyttor! Vilken lycka! Till slut lyckades det. Vilken tur att hon fortsatte!
Men Hansi sa:
-Vi är bara med vår kompis Moa när vi är på gympan. Vet du varför?
-Nej?
-Vi är rädda för de andra barnen.
Jag förstår inte riktigt vad de är rädda för. Däremot tror jag att vissa av barnen på gympan är lite rädda för mig. Jag råkade nämligen sätta mig på ett idag. Ett litet barn som var så pyttigt att jag inte såg det.
Barnuppfostran, lektion 4. Genus och queerteori
När vi var på BVC i fredags (det var där vi var, inga nya valpar på gång) fick vi vänta en stund i lekrummet innan själva besöket. Hansi och Dosi lekte med stolarna som var formade som muminfigurer, bakade sockerkakor och jublade i största allmänhet över det mesta. Sedan hittade Dosi fyra stora plastdjur, en elefant, en dinosaurie, en krokodil och en noshörning. Hansi blev rädd för krokodilen så jag föreslog att hon skulle leka med dinosaurien istället.
-Men mammaaaaaaaaa, det är ju en pojkleksak, den kan ju inte tjejer leka med.
Ursäkta? Var kom den ifrån? Visserligen är vårt hem överbelamrat med älvor, prinsessor, dockor osv, men aldrig att vi har könsbestämt det på något sätt.
När vi var på undersökningen och BVC-sköterskan gick ut ur rummet en stund sa Hansi:
-Vad konstigt att hon är doktor, tjejer kan väl inte vara doktorer?
??????
Jag rabblade upp alla mammor Hansi känner som faktiskt är doktorer, men det känns som att vi har lite att jobba med här. Hur har det här gått till? Puffen är dock en skön ljusglimt i genusmörkret, hon är riktigt queer. Vi diskuterade kyrkovalet idag och hon blev uppriktigt förfärad när jag berättade att alla inte tycker om samkönade äktenskap.
-Man kan väl inte bestämma vem man ska bli kär i, var hennes kommentar innan hon uppmanade mig att gå och rösta. Go Puffen!
poolparty
Puffens sjuka gick över snabbare än min. Hon skuttar runt och sjunger medans jag hasar runt som en gammal tant. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och hon upplyste mig om att jag antagligen har bihåleinflammation och att mina baciller har poolparty i mitt slem. Nässpray, dricka mycket, högt huvudläge och uppsöka husläkare var hennes råd.
Vi har äntligen bakat kakor, det var det eller världskrig. Jag tror att tjejerna antingen håller på att bli sjuka eller så kan de lukta sig till min svaghet för det går vilt till här hemma. Kakorna blev goda och alla var glada.
MVC
Vi var på MVC idag. MVC-sköterskan kom och ropade upp dem och när vi gick till undersökningsrummet sa jag åt dem att säga vad de hette ordentligt. När vi kom in i rummet sa således Hansi ordentligt:
-Jag heter Hansi.
Dosi muttrade:
-Jag heter Dosi.
Hälsningen var således avklarad utan gubbar eller bajskorvar så det var ju bra.
Sedan fick de berätta om sin födelsedag, göra syntest och mäta och väga sig. De var fantastiska rakt igenom, följde kurvorna, såg bra, konverserade MVC-sköterskan och berättade att de tyckte mycket om frukt och grönsaker.
När vi kom hem låg stackars Puffen däckad i soffan, hon mådde illa och hade gjort det hela dagen. Sedan kräktes hon. Det gjorde allt för mitt tillfrisknande, härmed är jag frisk.
Barnuppfostran, lektion 3. Att hälsa artigt (igen)
Samma plats, samma tid som förra gången, men en annan man. Den här gången var det Lilis pappa som möttes av mina döttrars glada tillrop.
-Hej BAJSKORV!!! vrålade Dosi.
-Hej gubbe, muttrade Hansi.
-Trevlig helg! sa jag, den goda förebilden.
Undrar vad de kommer att upprepa?
Sunkeluren
Det är ju barnen som hittat på namnet Sinkeluren. Jag har alltid uppfattat det som något positivt, men kanske de bara har försökt säga Sunkeluren? Jag är så otroligt sunkig nu. Anna Anka skulle skrika högt och skicka hemhjälpen att städa bort mig. Vad är det hon säger om svenska kvinnor? Att de förfaller, har mjukiskläder, är ur form, inte ska låta mannen vara med barnen mer än tjugo minuter för då dör han?
Joxen har inte sett mig i något annat än pyamas den här veckan, däremot har han helt på egen hand skött det mesta med alla barnen, igår sa Puffen lite artigt att jag inte luktade så gott och jag har nog inte gjort en enda sit-up sedan 90-talet trots att jag fött tre barn. -Sunkeluren!
Jag vill ju väldigt gärna ha kvar min man, så jag tänkte att jag skulle testa Anna Ankas triumfkort. När vi lagt oss igår lutade jag mig fram och snörvlade:
-Bad vill du göra du? Du bedäbber...
En blick fylld med skräck hann jag se innan han dök ner under sitt täcke. Hörde jag ett skrik också? Kanske dags att duscha?
efter tio
Efter några dagar hemma i soffan har jag ju sett en del på tv. Ett program jag inte förstår är efter tio. Vad är poängen med programmet? Jag tittar inte särskilt aktivt, sover lite, läser lite, surfar lite, men varje gång jag vaknar upp sitter det en känd förälder och skakar desperat ett gråtande barn samtidigt som han eller hon försöker svara på Malous frågor. Malou pratar ideligen om barnvakterna ute i korridoren och där står det någon annan kändis och skakar en barnvagn eller leker med något barn som inte är deras eget. Eller är det det?
Alla vet väl hur svårt det är att fokusera på ett samtal när man samtidigt ska försöka hålla sitt barn nöjt. För att hålla fokus på samtalet måste man ignorera barnet och då blir barnet argt och skriker och då hör man ändå inte vad man säger. Eller tänker. Det verkar som att efter tio är någon sorts program som ger tips och råd om uppfostran, men är det verkligen rätt sätt att diskutera det med ett skrikande barn i knät? Jag är förvirrad. Malou säger att det är curlingvecka. Inte för gästerna i alla fall.
höga poäng
Vi har börjat med en ny vana i familjen. Vi kan inte låta tjejerna ha sina veckomöten ensamma längre. På söndagar ska vi planera den kommande veckan och utvärdera den som varit. Vi har köpt en fin bok (med samtliga Disneyprinsessor på omslaget) och ska turas om att vara ordförande och sekreterare. Alla ska säga veckans bästa och sämsta och sedan ska vi planera hämtningar och lämningar, när det är jourer och möten osv. Nu är det hundra procent koll som gäller, även om veckans planering raskt havererade när Joxen fick ta alla hämtningar och lämningar. Men tanken är god. Veckomeny gör vi också.
Nackdelen med upplägget är väl att det känns aningen präktigt. Vi är snubblande nära matchande cykelhjälmar och pannlampor för söndagarnas orienteringspass för familjen. Men har man redan alla vuxenpoäng man kan få (och dessutom tycker att det är löjligt med vuxenpoäng för nog är man vuxen så det räcker ändå, inga problem med det här inte) så är det präktighetspoängen man får fiska efter. Kanske är det så att vi har levlat som föräldrar igen?
Så, vad har vi för präktighetspoäng? Vad kan vi göra för att öka poängen?
Klassmamma 50 p
Veckoplanering 200 p
Veckohandla 30 p
Vi måste ju sikta på 1000 poäng.
makt
Första föräldramötet i ettan.
Fröken: Ja, vi behöver ju en klassförälder nu också. Är det någon som är intresserad?
- öronbedövande tystnad, alla håller andan och ser mycket upptagna ut.-
Fröken: Det är inte så betungande, man bakar lite till öppet hus bara....
-Fortsatt tystnad, jag bläddrar lite i min kalender, tänker på hur glad jag brukar vara att någon har köpt avslutningspresent till fröken och att jag alltid brukar börja tänka på det ungefär dagen före skolavslutningen.-
Fröken: Vi kan ju återkomma till det....
Plötsligt åker en hand upp i luften, det är ju min?
-Kollektiv utandning-
Puffen blev väldigt glad att jag blev vald till klassmamma av alla föräldrar i klassen. Nu när det hunnit smälta in känner jag mig också nöjd, jag kanske ska fortsätta med det här? Med Puffen som partner kan det inte gå fel, vi köper present tillsammans och ordnar en brännbollsturnering, sedan är vi i hamn, eller hur?
Jag känner hur makten börjar stiga mig åt huvudet, vill gärna börja varje mening med "Som klassmamma.....". Allt låter mycket bättre så, mer trovärdigt. "Som klassmamma anser jag att barnen ska få glass istället för middag." Vi har börjat titta på större bilar också för " Som klassmamma behöver jag en stor bil när vi ska skjutsa till aktiviteter." Se, det funkar ju, eller hur?
sjuk
Åh, vad jag är kramsjuk. Jag har hållit mig i karantän från barnen sen i måndags, bara lite smygkramar. Jag och Dosi fuskade lite igår, men det var inte nog. Igår när jag låg och snörvlade i soffan satt Dosi en bit ifrån mig och sa:
-Jag är också sjuk, jag är mammasjuk.
Jag förstår henne precis, jag är Dosisjuk, Hansisjuk och Puffensjuk.
Nu får det vara nog, dö baciller! Jag vill gosa!
så var vi där igen......
Influensan har drabbat mig, inte svinis utan en snällare variant, men kul är det inte. Jag har legat och snörvlat i soffan i två dagar nu och dessutom tillbringat en sjukdag på jobbet för att sprida mina baciller så mycket som möjligt. Att det är så svårt att lära sig att man blir inte friskare av att låtsas att man inte är sjuk. Jag har i alla fall haft trevliga feberdrömmar, båda soffdagarna har jag drömt att jag bakar underbara kakor och muffinsar, jag har bjudit och ätit själv och nästan vaknat upp med kaksmulor i mungipan. Tyvärr har jag inte orkat baka något, men nu har Joxen köpt godis och chips åt mig vilket kanske gör något för kakabstinensen.
Jag har inte haft vettiga kläder på mig de här dagarna, jag har hängt lös i ett sladdrigt linne och ett par tights. Inte har jag kramat mina barn heller och idag hade både jag och Dosi längtat efter kramarna. Efter maten gav vi efter, låt bacillerna äta upp oss, det skiter vi i, nu ska det kramas! Dosi satt i mitt knä och efter ett tag började hon kika innanför mitt linne.
-Åååååh, mamma, du har så långa bröst! sa hon beundrande.
-Ja ja, krama mer, sa jag.
-De är veeeerkligen långa, fortsatte Dosi med sitt prisande av mammakroppen.
-Okej, sa jag.
Nu tyckte Dosi att jag var lite väl blygsam och inte insåg min egen storhet, eller långhet.
-Men titta själv då mamma, de är ju jättelånga! De ser ut som två ormar, två jättelånga ormar.
Dosi avslutar med en beundrande blick ner i urringningen.
-Mamma, vad skrattar du åt? Sluta skratta!
Barnuppfostran, lektion 2. Att diskutera litteratur
-Var är egentligen Alfons mamma?
Det har vi väl alla undrat någon gång, men Hansi och Dosi har en teori om vad som har hänt med henne. Mycket allvarligt förklarar Hansi att hon har varit i ett krigarland och att hon slagits tillsammans med vakterna och ........dött! Dosi vet att tillägga att hon satt fängslad ett tag innan hon dog.
Ska jag lägga ut det på Wikipedia på en gång eller finns det andra teorier?
engelska
En av Dosis härligaste stunder i somras måste ha varit de timmar hon tillbringade i blåbärssnåret hos mormor och morfar och mormor. Hon njöt av blåbären, naturen och ensamheten, hon plockade och åt, åt och plockade.
Ett tag hade hon sällskap av sin kusin. Eftersom han bor i London pratar han bara engelska även om han förstår svenska. Dosi pladdrade glatt på och han svarade på engelska. Efter ett tag tröttnade Dosi.
-Ja, ja, vi pratar väl engelska då!
Sedan började hon prata engelska:
-Heudi meudi moe.
Hon förstod precis vad hon sa, när Hansi inte hörde upprepade hon exakt det hon sagt tidigare.
Både Hansi och Dosi sjöng på engelska, connected med dajm var sommarens låt.
Stackars Puffen kunde varken äta, prata eller sjunga för hon hade mul och klövsjukan.
Barnuppfostran, lektion 1. Att hälsa artigt
Jag har så artiga och väluppfostrade barn. De hälsar glatt på äldre människor, högt och tydligt så att de ska höra även om de har nedsatt hörsel. Igår t ex då jag hämtade barnen från dagis mötte vi en äldre herre.
-Hej gamla gubbe! sa Hansi.
Då hon inte fick någon reaktion upprepade hon det två gånger för säkerhets skull.
-Hej gamla gubbe! HEJ GAMLA GUBBE!!!!!
-Jag är väl inte så gammal? undrade den gamle gubben.
Själv log jag som bara en stolt mor kan göra.
Hunger
Jag sitter här, mager, hålögd och uttråkad. Joxen är i Dusseldorf och konferensar. Han försökte att inte se alltför nöjd ut när han skypeade tidigare idag, nerbäddad i hotellsängen. "Det är ju inte så god mat på såna här tillställningar" sa han och nämnde några rätter. Det lät iofs ganska äckligt, han hade ätit frikassé och det är ju inte gott.
KOM HEM! Jag längtar! Jag kan lätt fixa äcklig mat här hemma också! Hur svårt kan det vara att laga frikassé, vi har ju en mixer. Jag har lagat äcklig mat idag redan, soppa blev det, det är min nya matlagningsgrej som jag ska bli bra på har jag tänkt. Men jag är inte det ännu och idag har jag ätit en sats svampsoppa. Endast svampsoppa. Jag är så hungrig. Men nu räcker det med matlagning för idag, jag har fixar pannkakor till 6 hungriga tjejer. Puffen åt åtta stycken och ville ta en nionde, men då sa jag stopp. Det finns fortfarande kvar soppa, men jag kan inte äta mer soppa idag.
Förutom äcklig mat kan jag erbjuda diskussioner om neurologiska grejer, jag har faktiskt läst ro utan åror.
Eller så kan vi ju bara ha det glassigt.
fredagsfest
Imorgon är det fredagsfest igen. Vi går all in, 6-åringarna är bjudna och det kommer t o m en vuxen person! Tjoho! Förra veckan var det bara familjen, vi klädde upp oss i prinsessklänningar så fort vi kom hem och Dosi sprang in i vardagsrummet och vrålade "Nu börjar festen!!!!!!" Det gjorde den och vi dansade till mellemusik tills vi var svettiga. Då åt vi pannkakor/krabba.
Imorgon ska dansen bli lite mer avancerad, Puffen och Mandy har börjat på showdans och ska lära sina kompisar allt de kan. Det blir igelkotten och jazzhänder och lite hopp som de var aningens oeniga om hur de skulle utföras. De hade första passet idag och var mycket nöjda efteråt även fast det satt långt inne. Kungsörnen är nu officiell sponsor av dansträningen, eller kanske är det jag som sponsrar dem, för jag kommer att få köpa många lådor pannkakor om vi ska fortsätta med peppiga middagar innan danslektionerna.
Efter dansträningen handlade jag, danstjejerna och Hansi och Dosi. Alla ville ha en egen vagn och de gick så fint på led efter mig med sina vagnar, så jag gick lite i kringelkrokar genom affären bara för att.
