sinkeluren

Mysmorgnar, finns det något bättre? Kalla små barn som kryper ner under täcket och kramas tills de blir varma, men sedan blir de kalla igen och kommer tillbaka. Dosi kröp ner och gosade in sig i morse.

Tjejerna var på skratthumör i dag vilket fick oss att känna oss oerhört spirituella.

Vi har löst problemet med hur man kommer till undre lagret i chokladasken. På julaftonen åt vi glatt upp all chokladbitar utom de två förhatliga marsipanbitarna, jag offrade mig för familjen och tog romrussinen, men vid marsipanbitarna drar jag gränsen. Vilken tur att vi har två chokladasknoviser i familjen. Hansi och Dosi tog sig glatt an uppdraget och tuggade entusiastiskt i sig äcklisarna, till hälften, sedan upptäckte de att det inte var gott, men då hade vi redan kommit till undre lagret (Hansi och Dosi fick första paxen på bitarna där som tack för sin hjältemodiga insats).

Vi har spänt väntat på tomtens ankomst hela december. Frågan om det finns några snälla barn har ständigt legat i luften och alla har levt upp till förväntningarna efter bästa förmåga. På julafton var det extra spännande, det var så nära. Puffen spanade diskret om någon skulle lämna huset. Förra året var ju nämligen inte pappa hemma när tomten kom, det var ju konstigt. Hon erbjöd sig tom att vara en liten tomtenisse om det inte skulle komma någon tomte. Vid fyra ställde vi oss och spanade ut genom fönstret och kvart över såg vi någon komma gående på vägen. Puffen sprang en snabb vända genom huset, konstigt, alla var kvar? Tomten lämnade några paket till de snälla barnen och sedan utbröt öppningsinfernot. Alla blev gladare och gladare, hello kittyhusen var allt Hansi någonsin hade önskat sig, Dosi fick sitt hett efterlängtade scrapbookingalbum, Puffen blev överlycklig för sitt förkläde. Två enorma paket visade sig vara pulkor och garderobsmörkret skingrade sig för både mamma, pappa och barn. Jag är så glad att inte längre behöva spana förgäves efter vart mina Odd Mollykläder tagit vägen. Hädanefter kommer jag alltid att kunna vara snygg.

Efter att ha rullat 100 köttbullar, gravat lax, gjort farmors goda siklåda, ägghalvor med kaviar, jansson, potatisgratäng, en underbar kantarellsås, stekt prinskorv, blandat sallad och en massa andra goda saker, var jag ganska nöjd när jag på julafton meddelade att maten var klar.

Dosi har önskat sig en hello Kittydator i julklapp. Hon har önskat och önskat, men tyvärr är alla datorer slut. I leksaksaffären och på nätet är det slut i lager och de andra barndatorerna ser tråkiga ut (tycker jag i a f). Men eftersom jag var den enda i familjen som blev utan chokladkalender i år har Jox köpt en chokladask åt mig (merci Joxen!). Askens form påminner väldigt mycket om en laptop och efter en timmes idogt pysslande har Dosi byggt sig en egen dator med tangenter, styrplatta och ett spel med en mamma som plockar blommor och hjärtan. Nu sitter hon bredvid mig och spelar sitt spel på sin egen dator.

Vi har bakat årets traditionsenliga pepparkakshus. Precis som sig bör krossade vi en husdel och fick limma ihop den med smält socker och precis som sig bör brände jag mig på fingrarna. Det är spänningsmomentet i husbygget, alla vet att det ska hända, men inte när eller hur illa. Jag varnade tjejerna för sockret innan vi började och sa att det var varmt och att jag skulle bränna mig, men att det räckte med mig, för det är tradition. Tjejerna hejade, tittade spänt och uppmärksamt och blåste och ojade när olyckan skett, helt traditionsenligt.

Vilka blev väckta i morse av ett fullfjädrat skönsjungande luciatåg bestående av en lucia och två tärnor? Jo, jag och Jox! Helt plötsligt hörde vi luciasången och tjejerna kom inskridande i sovrummet anförda av Puffen med en bricka med lussebullar. Kaffe hade hon fixat också, men jag hade gett stränga order om att hon inte fick hälla upp det och bära med sig det. Efter luciasången och ett extranummer av Dosi som var mest sångsugen gick jag upp, fotade tjejerna och drack lite kaffe. Puffen berättade att hon hade vaknat och gått in och väckt Hansi och Dosi, det hade varit lite svårt att få upp dem, men till sist hade Hansi pallrat sig upp och tagit på sig luciasärken och när hon var klädd vaknade Dosi.

Hansi har varit min lilla sköldpaddsbäbis idag. Jag vet inte riktigt vad det innebär mer än att jag är sköldpaddsmamman och hon är sköldpaddsungen som vill ligga under mitt skal. Hon är så liten att hon bara kan gå på frambenen.