på turné med "the Hansi unt Dosi show", del 2
Så var det dags för balett igen. Fyllda av förväntan, både på dansen och risifruttin innan, skyndade vi dit. Första gången får även föräldrar titta på så det var extra roligt. I år är de bland de äldre barnen i gruppen och hade lite koll på läget. Hansi fokuserade hårt på att göra alla rörelser vackert och det lyckades hon med. Dosi dansade också fint och hade snorkoll på allt som hände och hade frågor och kommentarer på allt.
Fröken sa åt alla barn att ställa sig vid elementet. Dosi förkunnade:
-Element är bra, då blir man varm.
Fröken sa att de skulle ställa sig vid andra väggen. Dosi log och ropade:
-Titta på min glugg! Jag har tappat min tand!
Fröken sa att alla barn skulle dansa som dockor. Dosi berättade:
-Min docka heter Bella och en heter Laney....
-Nu dansar vi! avbröt fröken.
Sedan dansade de en låt som började med att de skulle ligga på golvet och sova, sedan upp och stå, sedan gå på tå och sedan sova igen. När barnen sov var det snarkljud på skivan.
-Oj vad ni snarkade! skojade fröken.
-Nej, nej, det var ju inte vi! ropade alla barnen.
-Men min mamma, hon snarkar jättehögt! ropade Dosi. Hon snarkar så högt så man får ont i öronen, ingen snarkar så högt som min mamma!
För att ingen skulle missa vem som var hennes mamma vände hon sig mot mig och vinkade glatt. Själv skrattade jag så mycket att jag blev svettig, så svettig att min mobil vägrade ta emot samtal för att den var överhettad.
Släktforskning
Farmor är på besök och är sugen på att släktforska. Hon frågar vad min mormor hade för flicknamn. Jag kommer inte riktigt ihåg och frågar morbror Jojan:
-Vad hette mormor i efternamn?
Dosi svarar blixtsnabbt:
-ANKA! Nej, TRIN!
ägda!!!!
Hansi och Dosi är så ägda! Vi har magsjuka de luxe, eller jag och Dosi har, Hanna väntar in sin tur till fredag hoppas jag eftersom det börjar kännas lite spänt att ringa till jobbet. Dosi körde sitt race ihop med Jox natten mot måndag medan jag började på måndag morgon. Då hade Jox redan anmält vab så vi var hemma båda två till min stora glädje. Jag vet inte hur jag skulle ha fixat den dagen själv hemma trots att jag varje gång jag vaknade hade en liten hand på pannan, Hansi och Dosi hämtade kallt vatten och tomtemust åt mig och sprang och hämtade toapapper när jag kräktes. Trots dessa omsorger var det skönt med en till vuxen hemma som kunde fixa mat och hålla dem undan. Även om toapappershämtandet var väldigt vänligt känns det bättre att kräkas utan publik.
Idag är jag bättre men inte särskilt bra. Halvsover ganska mycket men har kunnat fixa mat åt tjejerna. Det har blivit ganska mycket iPhonespel, lite för mycket. Nu har jag lovat dem att de ska få spela igen om de leker en halvtimme först. Så praktiskt att de inte kan klockan....
na na na na
Precis när jag började arbeta igen efter att ha varit hemma med Hansi och Dosi lyssnade Jox mycket på Veronica Maggio. En låt lät ungerfär "Na na na na du skulle dumpa mig". Jox berättade att Puffen gick runt hemma och sjöng: "Min mamma hon har faktiskt dumpat mig". Det tyckte jag var en träffande text, så känns det väl ungefär att börja jobba heltid efter att ha varit hemma heltid.
Jag berättade det för Puffen häromdan.
-Ha ha, den låten ska jag sjunga varje måndag, skrattade hon rått.
Ömhjärtade Dosi hittade raskt på en annan version:
-Min mamma hon har gosat med mig, den ska jag sjunga varje måndag.
fortsatt tandrapport
Till Dosis besvikelse har vi haft magsjuka så hon har fortfarande inte fått visa upp sin glugg på dagis. Däremot sover hon med en spegel i sängen för att kunna kolla in gluggen.
tandrapportering
Dosi tappade ju sin första tand i går, blev först lite förskräckt för att det kom blod, men efter att ha spottat och gurglat ett tag byttes förskräckelsen till allt större glädje. När Dosi är glad över något går det inte att missa, hon delar med sig, så det var ingen som missade hennes glugg eller tand eller berättelse om blodet och hur starka nypor pappa har.
Samtidigt som Dosi blev gladare sjönk Hansis humör. Det är ju inte så kul att vara den enda i familjen som inte har tappat en enda tand, eller hur? Peppad av Dosis lyckliga prat om tandfen plockade Puffy fram en rejäl tandsamling och planerade att tjäna ordentligt på att tandfen tydligen var på väg. Jag fick be henne att hoppas på ett nytt besök senare i veckan, både för att tandfen kanske inte hade så mycket guldpengar och för att Hansi nog inte skulle klara om båda syrrorna sprang runt med fickorna fulla med pengar och alldeles gluggiga munnar medan hon skulle vara pank och med alla tänder i behåll.
Jag och Joxen gissade sedan hur morgondagen skulle gestalta sig:
-Jag tror att Dosi kommer att springa runt med sin guldpeng i handen hela dagen.
-Ja, och hon kommer att visa gluggen fem gånger i timmen.
Hur har dagen sett ut då?
Jo, Dosi har sprungit runt med sin guldpeng i handen hela dagen och hon har visat gluggen fem gånger i timmen. Hon har visat olika trick man kan göra med gluggen som att sticka ut tungan i den och hon har testat att dricka vatten med ett sugrör fastsatt i gluggen. Stort solsken! Hanna har varit fortsatt mulen, men tinade upp lite när hon kom på att hon hade en guldpeng i spargrisen så att hon också kunde springa runt med en slant i handen. Sedan fick de följa med Jox och handla och skulle då spendera pengarna. Trots att det var magiska fepengar (i alla fall Dosis) räckte de inte så långt som de hade tänkt sig. Jox ringde från affären där tjejerna stod med dockor och andra dyra saker och det slutade med att de fick lägga till sina julklappspengar. Då saknades det bara tio kronor som de fick som veckopeng när de städat sitt rum och de kunde komma hem med "I drömmarnas trädgård" dockor.
tandfen
Dagen har bestått av lite förvirrat vabande, först Jox och sedan jag. Eftersom vi/jag misslyckades med att ringa till dagis och säga att Hansi och Dosi skulle komma senare fick de också stanna hemma och frottera sig med kräksjukan.
Det har varit en spännande dag, Dosi har nämligen haft en lös tand och vi har fått flitig rapporter om exakt hur lös den är, hur det känns när munnen är stängd, när hon vickar osv. Alldeles innan sängdags fick Jox känna på tanden och då ryckte han ut den. Dosi var först lite chockad, hon hade inte längre en lös tand utan en glugg, sedan oerhört stolt. Vi med. Nu hoppas vi att tandfen har kontanter i natt.
bröllopsbegrepp
Igår var vi bjudna på bröllop. Festprissar som vi är planerade vi vår klädsel noggrant. Jag förklarade vilka klädkoder som gäller på bröllop, att man ska undvika svart för att det signalerar sorg och att om man har rött på sig visar att man är kär i brudgummen.
Hansi undersökte sina kläder mycket noga.
-Det är väl inte rött någonstans? Inget rött va? Jag är INTE kär i den där brudgubben! Åh nej, min jacka är röd! Lovis, byt skor, de är röda, du är väl inte heller kär i brudgubben?
Alla tjejer tyckte att vi fick vänta ruskigt länge innan brudparet kom in. När det äntligen började röra på sig viskade Dosi:
-Nu kommer bruden!
-Nej, det är tärnorna.
-Men var har de glittret då?
Alla skötte sig utmärkt under vigseln även om somliga tyckte att det blev lite långt. När det var dags för brudföljet att tåga ut, brudpar och två uppsättningar tärnor med marskalkar förundrades Hansi igen:
-Vad många det var som gifte sig.
-Nej, det var bara den vitklädda som gifte sig, de andra är tärnor.
-Ja ja, tärnor och stjärngossar!
Sedan kastade vi blomblad och åkte hem, tjejerna var barnvakt åt Druvan och vi vuxna gick på fest.
chokladkalender
Som traditionen bjuder har min man och mina döttrar fått varsin chokladkalender av chokladmonstret. Förra året inträffade en viss incident som gjorde att lucköppningen blev snabbt avklarad för Hansi och Dosis kalendrar. I år är de ju fem år och har fått förnyat kalenderförtroende och de verkar vara uppgiften mogna. Men Hansi ville gärna förklara vad som gick snett förra året:
-Jo, men chokladen i våra kalendrar SMÄLTE, vi åt den inte, när vi öppnade luckorna hade den smält, den var bara inte där.
Det är ju en ovanligt kall vinter, så förhoppningsvis ska chokladen klara sig i år.
på turné med "the Hansi unt Dosi show"
"The Hansi unt Dosi show" har varit på turné. Vi började på bvc för femårskontroll där vi träffade syster Lars. Jag hade fyllt i en enkät om deras utveckling och var lite besviken över att det inte fanns något svarsalternativ som visade deras språkliga briljans, men Dosi åtgärdade det snabbt med att kalla syster Lars för Lars bandage. Fem minuter in på besöket fick Lars möjlighet att avbryta alla berättelser om sår och plåsterallergier och kunde kolla synen, sedan var det dags att väga och mäta. Hansi hjulade genom korridoren medan Dosi sjöng "I sil konnekted med dajm" och sedan var det dags för sprutan. Vi hade olat innan vem som skulle få börja, både Hansi och Dosi ville vara först, men Dosi vann. Det gjorde ont, men med vaccinationspresenter inom räckhåll överlevde alla. Lars skickade oss sedan vidare till skolhälsovården.
Sedan var det dags för balett och eftersom det var en ny fröken fick föräldrarna sitta med och titta. Det började med samling. Dosi räckte snabbt upp handen:
-Idag när jag skulle väcka morbror Jojan, då ramlade jag i trappen. Jag har ont i mitt ben.
-Oj, stackars dig, hoppas det går bra ändå, sa fröken. Nu ska alla ban ställa sig på led efter mig och flyga flygplan.
-Flyga flygplan! Det har jag aldrig gjort. Men vi ska snart åka på semester och då ska vi flyga flygplan! meddelade Dosi.
Alla barn ställde sig på led efter fröken, sträckte ut armarna och flög genom rummet.
-Oj, jag kraschar! tjoade Dosi och flög i golvet. Sju andra barn kom också på att kraschlandningar var något de måste prova, men balettfrökens tålamod var fantastiskt.
Lektionen fortsatte på samma sätt. Hela tiden var Dosis lilla hand i luften och hon berättade om sin vaccination, om plåster, om tillståndet på hennes benskada mm, mm, mm.
Hon njuter av dansen, det är tydligt. Det märks att det var hon som drev igenom den aktiviteten. Hansi ansträngde sig enormt för att göra exakt som fröken sa, men verkar inte ha lika roligt som Dosi.
valvaka
Nu har vi i familjen som får röstat, men alla har tagit ställning. Puffen röstar som jag, Hansi röstar på mig och Dosi röstar på Sverige. Nu ska Hansi och Dosi sova och jag, Jox och Puffen ska ha valvaka, Puff har gjort i ordning the, ost och kex.
Puffen skämmer för övrigt bort mig, i torsdags följde hennes kompisar med hem och de hjälptes åt att laga mat, pasta carbonara. Min uppgift var att hälla av pastavattnet, annars styrde Puffen med järnhand.
-Pastan måste svalna innan vi häller på ost och äggsmeten, annars blir det äggröra!
Hon är upplärd av Nakna kockens kokbok och Jox i en underbar kombination. Precis som sin far lagar hon mat med kärlek, kanske till mig. Innan hon och tjejerna gick hem från fritids sa hon till sin fritidsledare:
-Vi ska laga mat så mamma får sitta och slappa.
Nu hoppas vi på uselt resultat för SD så att det blir som Dosi vill, att vi röstar på Sverige.
knäppisar
Hansi: -Ju längre man har en syster desto knäppare blir man.
Dosi: -Jag är inte knäpp!
Hansi: -Vi är knäppa båda två.
Dosi: -JAG ÄR INTE KNÄPP!!!!!
Hansi: -Uuuuuuuäääähhhh
Dosi: -Det låter illa!
Hansi: -UUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄHHHHHHH!!!!!!
Dosi: -DET LÅTER ILLA!!!!
dare devil
Visst är det lite vågat att gå till frisören dagen efter man har hittat löss? Behandlingen visade att vi alla var lusfria utom Dosi, så jag kammade igenom håret lite extra, vilket inte var det lättaste eftersom det var så länge sedan jag klippte mig att jag inte ens minns när det var, och traskade till frisören. Sedan satt jag och höll tummarna för att hon inte skulle skrika "Ihhhh, äckligt, det är något som kryper här!" Det gjorde hon inte. Hon sa t o m att jag inte hade mjäll längre.
farsot
Jag har lyckliggjorts med lediga fredagar i år. Efter första veckan verkar det vara helt ypperligt, men frågan är ändå om inte bästa lediga dagen är måndagar? Det återstår att se.
Vi firade vår första lediga fredag med lite morgongos jag och Dosi. Hansi övergav oss för Bolibompa, men Dosi stannade kvar och gosade och kliade sig i håret och gosade och kliade. Kliade så mycket att vi gick upp och plockade fram kam och hårklämma och gick igenom håret på jakt efter husdjur. Den som söker den finner, iaf i Dosis hår. Feta löss som krälade runt och var allmänt vidriga. Hansi verkar ren och när Puffen kom hem från skolan hade jag redan köpt lusmedel så hon fick en kur otittad. Man ska egentligen inte avslusa lusfria, men jag ser luskarusellen framför mig, så nu lussanerar jag ALLT. Barn, sängar, möbler, leksaker. Jag har ett tvättberg i källaren som får Keb (vi fjällvandrare säger så) att skämmas. Välkomna alla bergsbestigare och äventyrare, i vårt tvättberg finns allt: höjd och vilda djur.
Min hårbotten kliar, men lusmedlet tog slut när jag dränkte tjejernas kalufser. Mer ska inhandlas i kväll för jag tror jag är en het luskandidat om man tänker på hur morgonen tillbringades.
Iiiiiiih, vi är äckliga!
Jag vill ha en man!
Vi sitter och äter lunch. Hansi drömmer sig bort och utbrister plötsligt:
-Jag vill ha en man!
-Va? Varför det? frågar jag.
-Det verkar så mysigt att ha någon att skratta med och kramas med, svarar Hansi.
Vi diskuterar saken ett tag och kommer fram till att hon måste välja sin man noga så att hon får en bra, som pappa. För, som Hansi säger, man vill ju inte ha en sur gubbe som skriker.
Det kan vara så att Bettet har fått lite konkurrens om sin kille. Hansi gillar honom skarpt. Vi chattade med honom på fb, Hansi dikterade och jag skrev.
-Vad vill du skriva då?
-Hmmm, jag tycker om dig, sa Hansi drömmande. Tycker du om mig? Du ser cool ut på din bild.
Jag tycker att Hansi är cool.
Aj aj aj aj!!!!!!!
Jag har blivit lite besatt av hårborttagning. Det började med att jag köpte ett paket vaxremsor med tanken att nu ska här ansas i sommarrabatten. Armhålor, ben och bikinilinje skulle tas om hand som aldrig förr.
Jag började med armhålan, kletade fast en remsa, blundade och ryckte. Det gjorde inte ont, kanske beroende på att inte ett enda hårstrå fastnat på remsan. Däremot var hela armhålan fylld av rosa vax, omöjligt att få bort. Jag gick vidare mot benet. Samma sak där. Jag ringde mina kunniga systrar. Bettet sa: "Du gör fel!" Jag försökte igen, på bikinilinjen. Jag gjorde fortfarande fel. Jag var rosa och kladdig och började få slut på våtservetter som var det enda som kunde ta bort gegget.
Jag insåg att jag behövde hjälp. Puffen ställde gärna upp som förste ryckare, men med samma klena resultat. Alla våtservetter var slut. Då kom Mello på besök. Hon ryckte raskt bort en stor mängd hår och på något sätt fick jag in rätta knycken. Det var mycket vax on, vax off, men sedan tog remsorna slut innan håret och jag hade fortfarande planteringar kvar fläckvis. Jag funderade ett slag på pincett, för detta irriterade mig, men har nu köpt en epilator.
Nu är jag skinnflådd, röd, blödande men har fått bort allt jag ville ha bort. Jox börjar prata om sidoeffekter med böldbildningar som måste dräneras med slangar när bakterier hittar in i hårsäckarna så jag har tvättat mig med läkarspriten. Linne känns ganska uteslutet den närmsta veckan, men man vet ju aldrig.
godis från gubbar
Dolda felets man kom över med min av tomte och en stor väska på axeln. Han hade kommit över en massa godis och ville dela med sig till kvarterets barn. Barnen i röda hästen blev mycket lyckliga, tackade artigt och översvallande och ville genast rita tackkort. Så långt var allt bra.
De smög över och stoppade ner korten i brevlådan under stort hysch pysch, men dolda felet hann komma ut.
-Tack för godiset, skrek Dosi så högt hon kunde. Hälsa din gubbe att jag vill ha en vattenpistol också, tillade hon i samma tonläge.
Jag är så glad att hon inte använde all sin ordkunskap och sa gubbjäveln.
Vem har lärt dem?
En morgon nu på lovet vaknade jag av att Dosi ropade:
-Pappa! Det är en katt här inne! Den sprang ner i källaren och ut igen.
En katt i huset kan man ju inte missa så jag hoppade upp för att kolla. Dosi stod i dörren och visade kattens framfart. Hon pekade och visade och så mumlade hon:
-Kattjävel!
Man undrar ju vem som har lärt henne sådant språk. Här hemma talar vi ju helst vårdat med små bokstäver på grekiska och latin. Det är ju självklart ingen av oss, måste vara någon på dagis. En fröken eller ett barn?
Jag frågade Hansi vem som brukade säga så (säg inte mamma, säg inte mamma) och hon skvallrade glatt på Dosis kompis. Så var det löst.
Senare var vi och dansade runt midsommarstången. Barnen sprang runt och lekte och plötsligt hoppade en hund upp på Dosi som blev rädd och skrek sitt argaste Dosiskrik. Hundägarna reagerade inte, de hade ett koppel, kanske dags att använda det?
-Koppla hundjäveln, var min spontana reaktion. Vad kom först, mamman eller Dosi?
Jubel och fröjd!
Alla barn har sommarlovskänsla nu. De sover lääääääänge på morgonen och när de väl vaknar kommer de och gosar in sig med oss en stund. Mycket behaglig tillvaro. En morgon låg jag och kramade Hansi och Dosi satt bredvid och läste i en bok. Jag tänkte inte så mycket på det förrän jag hörde att hon faktiskt läste! Hon ljudade en bokstav i taget så att man hörde vilket ord hon läste. Hon förstår inte själv vad hon läser ännu, men det kommer väl med tiden.
Hansi håller på att längta ihjäl sig efter mormor och morfar. Jag berättade för någon om våra sommarlovsplaner och Hansi avbröt mig när jag sa att vi skulle till udden.
-Åh nej, prata inte om det, då börjar jag längta ännu mer! Ska vi inte åka snart?
Snart så! Jubel och fröjd.
mobiler
Puffen håller på och bygger en mobil till Hansi och Dosi. Hon har en vacker gren och från den hänger hon bilder som hon ritat och klippt ut. Hon knyter fast dem med sytråd, så det blir väldigt luftigt och fint. Trots det tror jag att Dosi kommer att bli besviken.
Puffen började bygga den här mobilen på kvällen och smög in till Hansi och Dosi som redan hade lagt sig och berättade hur det gick.
-Är du snart färdig? undrade Dosi.
-Det är lite kvar, svarade Puffen.
-Men VAD har du kvar? Är det knapparna eller skärmen eller det där som man pratar i?
