ljuset
Min briljante man skakade lite liv i mig när jag satt och deppade ihop över datorn som mystiskt valt att äta upp mina omdömen om diverse uppsatser som jag ägnat timmar åt. Solsken och glädje strålade inte runt mig om man säger så.
-Kan du hämta mig på jobbet i morgon?
-Morr!!!! Varför det? Hur då? När då? Morr!
-När du har hämtat barnen.
-Morr!!!!
-Vi kan parkera på stan och gå och äta middag ute och starta påsklovet.
Nu har jag skrivit om mina förbannade omdömen och skulle eventuellt le om inte läpparna var så torra och hopsnörpta. Men inombords spinner jag vid tanken på att i morgon ska vi inte hetsa fram någon middag, då ska vi gå på rrrrrresturrrrrrang. Jag ler inombords Joxen, jag orkar bara inte visa det.
melle, melle, melle
Jag och Puffen var på melodifestivalsgenrep i fredags. Vi hade laddat rejält, sett alla deltävlingar, betygssatt alla låtar enligt Puffens briljanta system, kludder, kryss, nyckelpiga, hjärta, ketchup och mick (från sämst till bäst) och tillverkat en skylt där det stod "heja Eric Saade". Puffen hade med sig sin nya kamera och fotade glatt sig själv och kompisarna framför Globen, mig tillsammans med en Globenutklädd person, publikhavet och scenen.
Nu är vi ju lite besvikna att Eric inte vann, men det visste vi ju inte då, så det gjorde inget. Vi lämnade Globen i förtid och åkte hem och det var nog tur för då var tjejerna trötta.
Puffen var trött dagen efter också och somnade för första gången på sex lördagar trots att jag hotade med hennes livs första smisk om hon inte höll sig vaken. Hon sa att morbror Jojan redan smiskat henne (hmmm, något du vill berätta Jojan?) och snarkade glatt redan när utländska juryn lämnade poängen.
Nu vet vi inte riktigt vad vi ska hitta på på lördagarna.
på fredag smäller det!
På fredag kommer jag och Puffen och några kompisar till oss att sitta i Globen och vifta med skyltar som det står Erik Saade på, eller Manboy, eller bara en bild på Erik i ett hjärta. Vi har inte bestämt oss ännu. Nu gäller det bara för Puffen att kurera sig. Snabbt som attan.
spela spel.......
Puffen är sjuk, så vi ägnar oss åt stillsamma aktiviteter. Dosi, jag och Hansi försökte spela spökjägarna, men det slutade med att Hansi blev arg för att hon inte fick vara en spelpluppstjej och stormade in på sitt rum. Dosi vann och var outsägligt nöjd, idel solsken. Senare skulle jag, Dosi och Puffen spela samma spel. Dosi var mycket förväntansfull och säker på vinst. Det gick inte så bra, inte för Dosi i alla fall. Hon skrek sitt ilskna Dosivrål och spelade klart med tårarna sprutande.
Joråsåatte.....kommer mitt klimakterium att komma samtidigt som deras pms? Är det för tidigt? Hinner de flytta hemifrån? Jag bävar redan för hormonellt inferno. Men räddast är nog Joxen.
behärskat förbannad
Torsdag är för det mesta en ledig dag för mig, Jox och barnen, utom Puffen som går i skolan men henne hämtar vi runt halv två. Idag lämnade vi Hansen och Dosen på dagis en stund och åkte till stan, kollade upp en resa som vi tänker göra i höst och åt en glassig lunch. Bussen tillbaka var lite sen, så vi delade på oss, jag gick till dagis och hämtade småbrudarna och Joxen till skolan för att hämta Puffen.
När jag fått på brudarna kläderna ringde Joxen och sa att Puffen inte var på skolan utan hade gått med fritids, så jag gick dit för att hämta henne. De hade inte hunnit dit ännu så jag väntade en stund tills barnen började dyka upp. En efter en av Puffens kompisar, men ingen Puff.
"Vad gör ni här?" undrade hennes kompisar. "Puffen väntar ju på skolan."
Jag blev en aning upprörd och frågade lite operaaktigt ledaren om hon sett Puffen.
"Nej, hade inte någon hämtat henne? Hon ska väl inte hit på torsdagar."
Det har hon rätt i, men var är Puffen?
Jag ringer till Joxen som har hunnit hem igen och han får sätta sig i bilen och köra till skolan. Ingen Puff där heller. Fritidsfröken vet inte var hon är. Hon är inte på skolgården. Joxen letar och letar tills han ser en liten figur som sorgset vandrar på trottoaren mot skolan. Det är Puffen. När fritids kom och hämtade hennes kompisar och vi inte var där bestämde hon sig för att gå hem själv. När hon kom hem var inte vi hemma, så då gick hon tillbaka till skolan igen. Hon var ledsen.
Nu kan man ju fråga sig om vi var sena till skolan? På brevet vi fick hem stod det att dagen slutar 13.30, 13.30 var Joxen där. Och samtidigt, spelar det någon roll? Hon går i ettan, skolan måste ju ha koll på var hon är tills ansvaret överlåts på någon annan person. Vem som helst hade kunnat hämta henne, hon hade kunnat gå precis var som helst. Ingen hade någon koll. Jag ska säga att jag vrålar svordomar inombords. Joxen tycker inte att jag ska mejla eller ringa till skolan just nu.
Jag är väldigt glad att Joxen var hemma idag, det hade varit hemskt att flänga runt i vårt område med Hansi o Dosi och leta efter Puffen. Gladast är jag ju förstås att även om Puffen var borta, så visste i alla fall hon var hon var och att vi hittade igen henne. Men jag är jävulskt förbannad. Men behärskat.
Fiol
Puffen började spela fiol igår. Hennes fiollärare var enligt henne äldre än Bettet och äldre än mig, ungefär lika gammal som hennes kompis mamma.
Enligt Joxen var hon runt 25.
inflytande
Hur inflytelserik är din blogg? 100 % av andra bloggar är mer inflytelserika än Sinkeluren!
