Huvudvärk
-Ibland när jag tänker får jag ont i huvudet, berättar Dosi.
-Vad tänker du på då? undrar jag.
-När jag tänker på något hemskt.
-Vad är hemskt då?
-Jag fick en ruskigt äcklig glass en gång, när jag tänker på den får jag ont i huvudet.
tjuvlyssnat
Hansi och Dosi leker med Barbie, jag tjuvlyssnar.
-Hannaaaaa, ibland blir du så arg, säger Dosi vänligt.
-Ja, ibland blir jag arg och jag vill inte slåss då, men mina armar vill det, förklarar Hanna.
Hundraåriga musar
Sportlov =sjuklov. Vi som skulle ha goslov. Dosi har fått ont i örat, men vi har läkartid i morgon så förhoppningsvis går det snabbt över men idag var hon mör. "Jag känner mig som en mus som är hundra år!" stönade hon. "Hur stora blir förresten hundraåriga musar?"
halv åtta hos mig
Middagskonversationen idag:
Dosi: -Mamma, varför är kycklingen så hård?
Jag: -Det är...öh... fras, det ska vara så.
Hansi: -Hur mycket måste jag äta?
Jag: -Lite mer än så.
Dosi: -Kan du skala min kyckling?
Hansi: -Snyft, snyft
Något säger mig att kycklingen fick stå lite för länge i ugnen och det här var deras sätt att säga att kycklingen var lite torr och jag hade inte odlat potatisen själv. Trots det fick jag ändå 100 poäng av Dosi, vilket vägde upp Hansis mer modesta trea. Jox och Puffen gav sju och åtta poäng vilket ändå ger svårslagna 118 poäng inför morgondagens utmanare som med största sannolikhet blir jag själv igen.
Paparazzi
Det här med att duscha själv är ju lite överskattat, men någonstans måste man ju dra någon sorts gräns. I morse tog jag en snabbdusch samtidigt som jag stack ut huvudet utanför duschdraperiet och pratade med Puffen som gjorde något. Plötsligt blixtrar det till i andra änden av draperiet och när jag tittar bakåt står Hansi där med en enorm kamera och fotar mig bakifrån.
Jag inser här och nu att det är dags att gå och radera en bild från kameran.....
Fashion
Ibland går det otroligt snabbt att få på barn kläderna, det gäller bara att ha rätt målbild. Om målbilden är att svisha fram i rutchkanorna på ett stort lekpalats, då går det med blixtens hastighet. Dosi både valde kläder och tog på dem själv idag och resultatet blev som något ur sex and the city, leopardtights, kjol, tröja och lila hello kitty-linne med silverglittertext. Hon såg otroligt cool ut och skulle ha platsat i vilken dagens outfit-blogg som helst, det enda som saknades var rätt repliker så jag lärde henne säga: Jag äääääälskar fashion.
-Men vad betyder det? ville hon veta.
-Det betyder ungefär "Jag älskar mode".
-Hmmm, men jag älskar MOR, sa hon lite oförstående.
Det gör säkert Nathalie Shuterman med.
les petites saboteures
Hansi och Dosi tycker att vi har för fina grejer. Det är den enda slutsatsen jag kan dra efter att följande hände under loppet av tre minuter:
1) Dosi stoppar kärleksfullt en stor mosig snöklump i min jackficka. Händelsevis samma ficka som min mobil ligger i.
2) Hansi slår med en pinne på vår nya bil. När jag ber henne sluta gör hon det, men plockar upp en plastgrej och river med den över bilklädseln inne i bilen.
pappas jobb
Sjukdomarna avlöser varandra i röda hästen, det är inte många veckor som alla har varit friska den här terminen. Idag kombinerar jag rättning av prov med vård av sjuk Puff, igår var det Jox som fick stanna hemma medans jag förde lärda samtal om nationella prov tillsammans med andra kvinnor i gråa koftor.
Eftersom VAB oftast kommer plötsligt (en av mina kollegor hann t ex bara vara lärd i fem minuter innan hon kallades till dagis för the walk of shame efter att hennes barn kräkts i en soffa) hade Jox en patient inbokad och Puff fick hänga med till sjukhuset och läsa en bok en stund.
På kvällen pratade vi om hur det hade varit på pappas jobb. Hansi frågade intresserat:
-Träffade du pappas tjänarinnor?
Jag kunde inte låta bli att fnissa och Hansi rättade sig:
-Jag menar kokerskor, nej, skötsjukare, eller vad heter det?
Jag får så härliga bilder av Jox jobb, hur kvinnor står med stora fjäderklädda solfjädrar och fläktar honom och matar honom med vindruvor, masserar fötterna på honom och niger underdånigt. Det förklarar också varför en skötsjukare blev så förvånad när Jox berättade att han oftast lagar mat här hemma. Om de måste mata honom hela dagarna måste det ju vara svårt att förstå att han är mycket kompetent i köket.
på turné med "the Hansi unt Dosi show", del 2
Så var det dags för balett igen. Fyllda av förväntan, både på dansen och risifruttin innan, skyndade vi dit. Första gången får även föräldrar titta på så det var extra roligt. I år är de bland de äldre barnen i gruppen och hade lite koll på läget. Hansi fokuserade hårt på att göra alla rörelser vackert och det lyckades hon med. Dosi dansade också fint och hade snorkoll på allt som hände och hade frågor och kommentarer på allt.
Fröken sa åt alla barn att ställa sig vid elementet. Dosi förkunnade:
-Element är bra, då blir man varm.
Fröken sa att de skulle ställa sig vid andra väggen. Dosi log och ropade:
-Titta på min glugg! Jag har tappat min tand!
Fröken sa att alla barn skulle dansa som dockor. Dosi berättade:
-Min docka heter Bella och en heter Laney....
-Nu dansar vi! avbröt fröken.
Sedan dansade de en låt som började med att de skulle ligga på golvet och sova, sedan upp och stå, sedan gå på tå och sedan sova igen. När barnen sov var det snarkljud på skivan.
-Oj vad ni snarkade! skojade fröken.
-Nej, nej, det var ju inte vi! ropade alla barnen.
-Men min mamma, hon snarkar jättehögt! ropade Dosi. Hon snarkar så högt så man får ont i öronen, ingen snarkar så högt som min mamma!
För att ingen skulle missa vem som var hennes mamma vände hon sig mot mig och vinkade glatt. Själv skrattade jag så mycket att jag blev svettig, så svettig att min mobil vägrade ta emot samtal för att den var överhettad.
