Tack Sven-Ove!
Om de kulinariska äventyren under sportlovet inte riktigt har landat där jag hoppades, dvs att Joxen för en gångs skull skulle få komma hem till ett dukat bord, god mat och rent kök, så har jag faktiskt lyckats med andra saker. Korvstroganoff ingår inte längre i mitt sortiment av rätter, det verkar enkelt med det är faktiskt svårare än man kan tro, men fixa värmen i källaren, det kan jag!
Jag ringde äntligen till Vattenfall, beskrev problemet och fick löfte om att någon skulle komma klockan ett. Bara det var häpnadsväckande, jag var förberedd på månader av väntan på besöket och stod med kalendern i högsta hugg när hon sa att Sven-Ove kommer klockan ett idag om det passar. Men se, det gjorde han inte, han ringde klockan tolv och guidade mig per telefon genom rören och kranarna i källaren, förklarade pedagogiskt hur jag skulle vrida och vips var källaren varm och vi hade sparat 510 kronor. Hur bra är inte det? Sven-Ove hade lika gärna kunnat komma, vrida på kranen själv (åt vänster), hånle åt vår inkompetens och inkassera pengarna. Istället ringde han tillbaka 12.30 för att försäkra sig om att allt funkade och lämnade sitt mobilnummer så jag skulle kunna ringa tillbaka om det blev problem.
För första gången på mycket länge sitter vi i lekrummet utan att huttra fast vi inte är klädda i skoteroveraller 510 kronor rikare, eller ialla fall inte fattigare. Dessutom vet jag på ett ungefär hur värmeväxlaren fungerar (bar ska var på ett, svarta visaren) och vad kranarna är till för (två upp och två ner, vänster öppna, höger stänga, superenkelt!). Jag hoppas att Sven-Ove fick en härlig långlunch!
Jag ringde äntligen till Vattenfall, beskrev problemet och fick löfte om att någon skulle komma klockan ett. Bara det var häpnadsväckande, jag var förberedd på månader av väntan på besöket och stod med kalendern i högsta hugg när hon sa att Sven-Ove kommer klockan ett idag om det passar. Men se, det gjorde han inte, han ringde klockan tolv och guidade mig per telefon genom rören och kranarna i källaren, förklarade pedagogiskt hur jag skulle vrida och vips var källaren varm och vi hade sparat 510 kronor. Hur bra är inte det? Sven-Ove hade lika gärna kunnat komma, vrida på kranen själv (åt vänster), hånle åt vår inkompetens och inkassera pengarna. Istället ringde han tillbaka 12.30 för att försäkra sig om att allt funkade och lämnade sitt mobilnummer så jag skulle kunna ringa tillbaka om det blev problem.
För första gången på mycket länge sitter vi i lekrummet utan att huttra fast vi inte är klädda i skoteroveraller 510 kronor rikare, eller ialla fall inte fattigare. Dessutom vet jag på ett ungefär hur värmeväxlaren fungerar (bar ska var på ett, svarta visaren) och vad kranarna är till för (två upp och två ner, vänster öppna, höger stänga, superenkelt!). Jag hoppas att Sven-Ove fick en härlig långlunch!
Kommentarer
Trackback
