Alan Alda

Jag var lite sur i fredags. Vi kom hem från förskola/fritids/skola, alla var hungriga och väntade på faderns hemkomst så det kunde bli lite äta av, men han kom aldrig! När barnen skrek och slogs (nej, inte mina gullungar, sjöng högt och smekte hårt menar jag ju) fick jag spelet spel, kastade in barnen i bilen och gasade iväg till närmaste pizzeria. Jag hade planer på att skriva en ARG LAPP, men eftersom jag insåg att jag skulle sluta morra när magen fått sitt och att den antagligen skulle kvala in på argalapen.se så struntade jag i det och satsade på en snabb sorti framför mindre välformulerade ilskna textrader.

Vi hade förstås trevligt på rrrrrrresturrrrrrangen, maten dämpade ilskan galant hos oss alla och jag kände mig redo att återvända hem och möta Joxen som hade tillbringat eftermiddagen med att skära i en hjärna, så han var nöjd trots utebliven pizza.

Vi tittade på "Alla säger I love you" när barnen lagt sig, eller Jocke tittade och jag tittade/läste "Lärarinnan från Vilette".

-Det där var ganska likt dig!

Jag tittar upp från boken och ser Alan Alda. Han ler något som vagt liknar mitt fotoleende som jag tog till i somras när Joxen fotade hela tiden och jag tröttnade på att se trött och skrynklig  ut på alla bilder. Dessutom har han ganska lång näsa. Kanske inte den komplimang jag längtade efter en fredagskväll, men varför inte?

-Men det är nog mer likt Dosi, så kommer nog hon att se ut när hon blir äldre.

Okej för att jag liknar Alan Alda, men lilla vackra Dosi ser faktiskt inte ut som en gubbe och kommer heller aldrig att göra det! Jag börjar morra igen, men Joxen förklarar att han hela tiden menat Goldie Hawn.Jag köper det för Dosis del, men i mitt stilla sinne tycker jag nog att Alan Alda var mer min tvilling. I alla fall i en feminin variant.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0