sinkeluren

Oj då, var det så genomtänkt egentligen? Jag har alltid sagt att jag inte vill att mina tjejer ska börja rida, bli hästtjejer som bara pratar hästar, är besatta av dem, tillbringar all sin tid i stallet och drabbas av stallhierarkin och träffar hästkillar som fått drag av bock pga sin ensamma position som ende tillgängliga man i hästarnas underbara värld. Jag vet inte var det kommer ifrån, kanske någon tv-serie på 80-talet, någon hästbok eller tidning, jag vet inte.

Trots fördomarna åkte vi på hästens dag i söndags och tittade på riduppvisningar och provade rida.  Puffen red på Sky, Hansi på Cassandra och Dosi på Chirac. De älskade det. Idag frågade Puffen:
-Får jag börja på ridskola?
-Det vill jag med, sa flickan som tidigare hette Hansi men numera kallar sig Cassandra.
-Jag med, eller, jag menar, jag vill gå på riddagis, sa Dosi som var minst imponerad av ridturen och försökte bryta efter halva. Hästen var ju så hög.

Vi får väl se hur det här ska utveckla sig. Vi borde ha tänkt på att detta skulle komma, att det inte bara var en oskyldig söndagsutflykt vi gav oss ut på. Snart vill de väl spela golf också, en annan sport som gör mig djupt misstänksam. Hansi har i a f gjort en volt idag, eller vad det nu heter när man står på händer och slår runt, så hon kanske kan tänka sig att börja på gymnastik istället.