sinkeluren

-Hannaaaa, Hannaaaaaaa, vakna! Vi ska lekaaaaaa!

Sömndrucket tittar jag på klockan. 5.32. Det är fortfarande natt, dagen börjar tidigast 6.00 enligt husets regler. Joxen blev kvar på jobbet i natt, så jag är ensam herre på täppan att styra upp situationen. Jag väljer strutsmetoden, välbeprövad av många och känd för klent resultat i de flesta situationer. Trots att jag kniper ihop ögonen hör jag fortfarande Dosis enträgna uppmaningar till sin syster. Dags för handling.

-Dosi, sooov, det är fortfarande natt, muttrar jag till kudden.

Det funkade!

5.42

Dosi står och snyftar bredvid min säng.

-Jag kan inte hitta min snuttefilt!

Hansi och Dosi har aldrig haft behov av någon snuttefilt, men grannarnas spännande tvillingbarnbarn brukar cykla omkring med varsin filt på trehjulingarna och det har Hansi och Dosi snappat upp. Igår lekte de at de hade snuttefiltar som de dansade med och nu kan Dosi inte hitta denna otroligt viktiga pryl.

-Du behöver ingen snuttefilt, du kan få gosa med mig, säger jag och lyfter inbjudande på täcket. Det var fel svar, Dosi börjar gallskrika efter sin just nu älskade filt och springer vrålande in i sitt och Hansis rum. Dags att leta filt med andra ord. Från Puffens rum hör jag hur CD-sagan går igång, hennes somna om-knep. Även Hansi vaknar. Dosi gömmer sig bakom en fotölj. Jag letar efter snuttefilten och hittar den.

-Det är feeeeeel filt, vrålar Dosi. Det är Hansis filt.

Letandet efter rätt filt går sådär eftersom jag bara lyckas öppna ett öga i taget. Jag försöker komma ihåg hur dansen gick igår, kast med filt hit, kast med filt dit, snurr, kast med filt. Hansi är också vaken nu, från Puffens rum dånar Bamse. Plötsligt händer det, jag hittar rätt filt, Hansi och Dosi kryper upp i varsin armhåla och alla somnar om! Magiskt!