makt

Första föräldramötet i ettan.
Fröken: Ja, vi behöver ju en klassförälder nu också. Är det någon som är intresserad?
- öronbedövande tystnad, alla håller andan och ser mycket upptagna ut.-
Fröken: Det är inte så betungande, man bakar lite till öppet hus bara....
-Fortsatt tystnad, jag bläddrar lite i min kalender, tänker på hur glad jag brukar vara att någon har köpt avslutningspresent till fröken och att jag alltid brukar börja tänka på det ungefär dagen före skolavslutningen.-
Fröken: Vi kan ju återkomma till det....
Plötsligt åker en hand upp i luften, det är ju min?
-Kollektiv utandning-
Puffen blev väldigt glad att jag blev vald till klassmamma av alla föräldrar i klassen. Nu när det hunnit smälta in känner jag mig också nöjd, jag kanske ska fortsätta med det här? Med Puffen som partner kan det inte gå fel, vi köper present tillsammans och ordnar en brännbollsturnering, sedan är vi i hamn, eller hur?
Jag känner hur makten börjar stiga mig åt huvudet, vill gärna börja varje mening med "Som klassmamma.....". Allt låter mycket bättre så, mer trovärdigt. "Som klassmamma anser jag att barnen ska få glass istället för middag." Vi har börjat titta på större bilar också för " Som klassmamma behöver jag en stor bil när vi ska skjutsa till aktiviteter." Se, det funkar ju, eller hur?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0