Att tömma ett hus. Snabbt!

Vi fick finbesök från Hudarn igår. PAK med barn kom och sov över som en etapp på väg till sin semester i Thailand. De kom ganska sent på kvällen, men alla barn hann leka och Dosi la in en beställning på en ny Hello Kitty-klänning.
Vi bestämde att Puffen skulle få stanna hemma från skolan på förmiddagen för att hinna leka med sin kompis, de träffas så sällan, men trots det är de bästa kompisar, så vi tog det ganska lugnt med frukosten. Hansi ville inte ha sin macka så hon fick risgrynsgröt i stället. Det ville hon inte heller ha.
-Jag har ont i magen, klagade hon, jag mår inte bra.
Skolkvarning, tänkte vi vuxna och bedyrade att alla skulle iväg, Puffen skulle också gå till skolan, bara lite senare. Hansi tryckte tappert i sig sin gröt. När vi tagit på oss ytterkläderna och kramar om alla som ska vara kvar i huset spurtar Hansi in på toaletten och hulkar upp alla gröt. Jag hjälper henne av med overallen och bäddar ner henne i min säng med en skål och går ut för att ringa jobbet och meddela att det är dags att hitta en vikarie. Hela övervåningen är utrymd. PAK sliter runt sina barn och stänger förtvivlat in dem i olika rum i källaren. Jag hör pappa P desperat ringa till sin svåger och bönfalla honom att få ta sin tillflykt i hans obesmittade lägenhet. AK väser:
-Du fattar väl att vi inte får komma dit nu!
Hon har rätt. En kvart senare är huset tomt sånär som på sjuklingen och Dosi. Våra stackars gäster hängde i lekparken tills det var dags att åka till flygplatsen. Jag såg desperationen i PAKs ögon när de funderade på om de hade kramat Hansi, om Hansi varit i närheten av deras barn och hur lång tid de hade på sig innan något av dem skulle börja spy. På planet eller skulle de hinna fram? Jag hoppas verkligen att de klarar sig, att isoleringen och den snabba flykten hjälpte.
Hansi meddelade senare att hon mår som en gris som är idiot. Dosi tröstade:
-Tur att du inte är det då!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0